Jag antar att min första kärlek var på lågstadiet och jag var kär i en jättesöt kille. Dock så flyttade jag till Bredared (utanför borås) så jag fick inte träffa honom mera.
I sexan så blev jag dock jättekär i en kille i min klass. Han var så snäll mot mig och riktigt söt! Så kär som jag var i honom har jag aldrig varit. Har drömt flera gånger om honom, läst om sms, kollad på bilder på honom, tänkt på olika scenarium med honom som har hänt o.s.v. Senare när vi gick på olika högstadium, så kunde jag vara ledsen ibland för jag saknade honom så.
Det konstiga är att jag fortfarande inte riktigt kommit över honom, men försöker släppa honom långsamt, även fast jag inte riktigt vill. Jag var verkligen riktigt förälskad i honom! Det var inte bara en vanlig "crush". Han kommer alltid vara en speciell person för mig och ha en plats i mitt hjärta. Känslorna har svalnat lite, men det ligger fortfarande något kvar.
